Den arga hiphopen

Hiphop är en musikgenre som innehåller så mycket mer än bara snabba ord, rim och killar i gympakläder. Det här är en genre född ur ett behov att uttrycka sig och att protestera och bara få vara arg på sitt samhället, men också att vara rak och självutlämnande. Det finns massor av olika typer av hiphop och genren har gått igenom olika faser, men över lag har den alltid varit kaxig och stått upp med basebollkepsen på sned och armarna i kors.

Året var 1982. En låt vid namn The Message av en grupp med det långa namnet Grandmaster Flash and the Furious Five kommer ut i USA och tar snart världen med storm. Låten är en blandning av funk och rap, vilket i sig inte var så nytt – sådant dansade man redan till på den tidens diskon – men vad som var speciellt var att här låg ett extremt politiskt budskap i låten. Här kunde man fortfarande dansa, rytmen tillät det definitivt, men man gjorde det till ett budskap om arbetslöshet, droger och den allmänna känslan av hopplöshet hos unga, svarta amerikaner.

Snart hade denna kombination exploderat och en hel rad grupper följde. Bland de mest framgångsrika var till exempel Public Enemy som inte drog sig för att vråla Fuck the Police i sina sånger liksom Rage Aganst the Machine som anklagade militär och polis, män i uniform, för att vara rasistiska och orättvisa. Långt senare, år 2013, gjorde Timbuktu en översättning till svenska som hette Budskapet och kom ut som en följd av rabalder i Husby.

På sätt och vis kan man säga att denna musikstil var en slags fortsättning på 70-talets punkband som även de framträdde med hytta nävar mot etablissemanget. Skillnaden var att denna musik var mer lättillgänglig och gick att dansa till på nattklubbar,